PERMOBIL vs. PROZAC

orkar ej. läser en kommentar till en recension av ann heberleins bok, personen som kommenterat tycker att "psykiskt sjuka inte borde skaffa barn och föra sin gener vidare" och att "barnen får skämmas för sin förälder"

(man liksom, okej, det finns psykiskt sjuka som typ låter sina barn leva i misär bland ormar och råttbajs -läste om ett sånt fall på aftonbladet *classy journalistik* - men faktum är att psykisk sjukdom kan se jääävligt olika ut. blir sjukt less på att "psykisk sjukdom" ska buntas ihop i ett samlingsnamn, men jaja, den diskussionen kan jag ta någon annan gång)

MEN nu kommer den sanslösa twisten! personen som skrev detta fortsätter sedan med att berätta att denne sitter i PERMOBIL men att ett fysiskt handikapp typ är "bättre" man ba okej eller INTE?! liksom, vad tror du typ en tolvåring skäms mest över : att ha en mamma som går på psykofarmaka och är väldigt ledsen ibland ELLER en mamma som sitter i PERMOBIL och typ sladdar längs gatorna? VAD av detta räknas som mest pinsamt för barn?

jadu, take your pick...