torsdag 29 juli 2010

TRÖTTA ARGUMENT I GENUSDEBATTEN

Tre argument i genus-/jämställdsdebatten jag är JÄVLIGT less på :

1. "Man borde inte kalla sig feminist, utan humanist, för då är man för alla människors lika värde"

- Guess what, jag är både feminist och humanist. det är nämligen inte exakt samma sak, som många tycks tro, man kan dock anse sig tllhöra båda ideologierna. Jag tänker inte ens börja "försvara" varför jag kallar mig feminist, för det är så otroligt självklart, men en av anledningarna till att jag poängterar att jag är feminist är för att det inte enbart innebär att jag vill att alla människor - män som kvinnor - ska ha samma rättigheter, utan också att jag erkänner det faktum att samhället idag är patriarkalt. Det är en viktig skillnad.

2. "Men alltså, det finns faktiskt män som blir våldtagna/misshandlade av kvinnor också!"

- Ja. Det FINNS. Det är bara det att det rent procentuellt sett sker väldigt sällan om man jämför med mäns våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är så brutalt och så vanligt förekommande att det klassas som ett samhällsproblem, vilket kvinnors våld mot män helt enkelt inte kvalificerar sig för att göra. Sedan finner jag det väldigt intressant och talande att SÅ FORT man talar om och diskuterar mäns våld mot kvinnor, så ska någon komma och säga att "män minsann också blir misshandlade", (som om det på något sätt rättfärdigade det hela) vilket så tydligt visar att det upplevs som hotande när någonting fokuserar på kvinnor, till och med när det handlar om något så vidrigt som kvinnomisshandel och våldtäkt.

3. "Man ska absolut inte kvotera in kvinnor i styrelser/ i näringslivet för det är viktigare att den bästa får jobbet"

- Det intressanta med det här argumentet är att det faktiskt är väldigt accepterat och rumsrent, även bland genusmänniskor. Uttrycker man sig såhär har man inte förstått syftet med en kvotering, som är att bekämpa det system och den struktur som gör att kvinnor inte blir anställda och rekryterade till höga poster i samhället. Sedan kan jag inte förstå varför "den bästa" inte skulle kunna få jobbet, även om man använde sig av ett kvoteringssystem, då jag är fullkomligt övertygad om att det definitivt finns kvinnlig kompetens och utbildning nog för att 50 % av bolagsstyrelser och chefer skulle kunna vara kvinnor.


Jag har MÅNGA fler argument på lager, men dem får jag ta en annan gång. Det här är bara dem jag är mest trött på i nuläget.