en lanhistoria.

En sak som är ett ständigt upphov till irritation i mitt liv är internet. Alltså. Hur svårt kan det vara att ge lite internetuppkopplíng till min data. Måste ju springa fram och tillbaka i lägy för att få någon strålning överhuvudtaget som kan koppla upp mig till det vackra internet.
Alltså vill inte ens tänka mig ett kollektivlan i palatsen (mitt rum, alltså). Ca alla hade härjat ut och in för att få lite koppling, och därför hade alla ramlat och snubblat över varandras datorer. Alla datorer hade gått sönder och lanet hade för alltid varit över och sedan hade en pyroman kommit och eldat upp högen av datavrak. Själva lanarna hade då vänt sina själar till Pokémon-spelet istället. Hahaha ååh livet