om klara/till klara

jag brukar ju skriva lite om mina vänner sådär ibland, så nu ska jag skriva lite om klara. nu tror jag ju att de flesta som läser den här bloggen vet vem klara är och så, men ändå.

klara och jag gick på samma gymnasieskola när vi bodde i umeå. hon var bra vän med min barndomsvän (vi är fortfarande vänner, hon är döfin och bor i stavanger) frida, så jag träffade klara lite i olika sammanhang, redan när vi gick i ettan och var sjutton år. jag tyckte klara var så fin, hade så fint hår, fina kläder och verkade så klok och varm, på något sätt. jag var lite vänskapskär i henne, kan man säga. och nu i efterhand har hon sagt att hon var det i mig med. ni vet när man träffar någon och bara vet att den personen kommer att betyda jättemycket. kanske nu, kanske senare. men någon gång. sedan blev vi vänner på egen hand i trean, fast vi träffades inte sådär supermycket, kanske någon gång i månaden. men vi skrev mycket till varandra. sedan tog vi studenten, sökte modevetenskap i stockholm båda två, och kom in. jag flyttade i juni, klara kom i augusti. sedan dess har vi umgåtts flera gånger i veckan och hörs varje dag. om två veckor åker vi till paris tillsammans, och om ungefär ett år ska vi flytta dit tillsammans. till paris.

klara har egentligen alla bra egenskaper man kan ha. hon är vacker, klok, skarp och analytisk som få, empatisk och hon bryr sig verkligen om människor. sedan är hon sjukt rolig också. och sedan har hon det här mörkret. hon känner det svarta jag också känner. så vi förstår varandra. hon förstår det där på ett sätt nästan ingen annan gör. det betyder mycket för mig.

jag älskar klara så mycket och tänker aldrig, aldrig aldrig släppa henne.