lördag 5 juni 2010

OM OSS OCH FEMINISM.

Om det är något jag och moa diskuterar ofta så är det feminismen. På bloggen syns denna diskussion kanske mest i form av att vi skriver hur mycket vi hatar män och vill utrota dem. Det vill vi såklart inte, än mindre vill jag ge de som påstår att alla feminister är manshatare vatten på sin kvarn. Det jag och moa vill utrota är den fruktansvärt förlegade mansrollen, och de män vi hatar är de män som på olika sätt förtrycker och våldför sig på kvinnor, av den anledning att de är just kvinnor. Och de männen är många. Vi måste förstå det, och vi måste ta det på allvar. Varje år mördas många, många svenska kvinnor av sina män. I ryssland misshandlas en kvinna till döds av en man VARJE TIMME. Förstår ni hur mycket det är? Man talar relativt ofta om rastistiska hatbrott och hatbrott på homosexuella, men varför talar man så sällan om hatbrotten på kvinnor? För det är faktiskt de brotten som leder statistiken.

(Märk väl, jag menar inte att alla män våldtar, misshandlar eller dödar. De flesta män skulle aldrig någonsin göra något sådant. Jag menar inte heller att kvinnor inte kan misshandla, döda eller ibland våldta män. Det har hänt. Men det är fruktansvärt mycket mer sällsynt, ingen kan påstå att det inte är det. Ingen. Det finns alltför mycket statistik som bevisar detta)

Feminismen handlar givetvis inte enbart om brott om kvinnor, det handlar om otroligt mycket mer. Feminismen kan göras otroligt komplex och mångbottnad, men den kan också formuleras mycket, mycket enkelt : feminismen handlar om att alla människor, oavsett kön, ska behandlas lika och ha samma rättigheter och skyldigheter. Det behöver inte vara svårare än så. Ändå är det förbannat svårt att verkställa. Jag blir ledsen när män och kvinnor inte vill kalla sig feminister för att de tycker att det låter "argt" och "hårt".

Ja. Jag är arg, jag är förbannad för att jag, av den enda anledningen att jag fötts till ett visst kön, i många sammanhang har blivit, och kommer att bli behandlad sämre än om jag varit man. Jag är arg som fan för att jag behöver vara rädd när jag går ensam hem på kvällarna och jag är jävligt förbannad när jag tänker på hur vidrigt kvinnor behandlas runtom i världen. Ja, jag är arg. Men det är inte det enda jag är, jag är inte bara en "arg feminist" och jag kommer aldrig någonsin att låta någon reducera mig till det. Jag vill inte föra den feministiska diskussionen och kampen framåt genom våld, jag vill föra den framåt med hjälp av diskussion, debatt och reformer.

Häromdagen pratade jag och Moa om att vi blir upprörda när folk anser att "kvinnor i sverige borde vara nöjda om man jämför med kvinnor i andra länder, där det är värre".
Det är ett så dumt argument att jag häpnar när folk verkligen tar till det i diskussioner. Den här briljanta och träffande kommentaren läste jag på en blogg som förde "vi borde vara nöjda som det är"-argumentet :

"Det finns ingen annan rörelse som i samma utsträckning som feminismen ständigt möts av argumentet att man inte ska bry sig för att situationen i andra länder är sämre. Fackliga kämpar stödjer vi till exempel oftast gärna, utan att gnälla om att arbetsförhållanden i andra länder ju är sämre och kampen därmed onödig. Tröttsamt och dumt att just feminister alltid ska nöja sig."
Precis så är det faktiskt.

Jag hade kunnat skriva ett otroligt långt inlägg om feminismen, och iochmed att min blivande sambo, bästa vän och medbloggerska ska läsa genusvetenskap till hösten, så kommer det nog att bli många genusdiskussioner här framöver.

Och alla ni fina, unga män som tycker att det är jättejobbigt när ni ofrivilligt kopplas och klumpas ihop med våld mot kvinnor, kvinnoförakt och machokultur. Kom ihåg att det är ni som är flest, och kom ihåg att ni inte har någon skuld i att kvinnor utsätts för våld och fötryck i samhället. Ni bär inte en skuld i det andra män gör. Men ni har ni ett stort ansvar - kanske ett större ansvar än vi kvinnor då det är män som sitter på makten och därför kan förändra i större utsträckning - att aktivt bidra till en mer jämställd värld. För ni kommer också att tjäna på ett jämställt samhälle. Nej, ni kommer inte att tjäna på det ur ett ekonomi- eller maktpespektiv. Men ni kommer att tjäna på det ur ett familje- och relationsperspektiv. Jämställda män har bättre och närmre relationer till sina barn, för att nämna ett exempel. Så ni fina, genusmedvetna män. Gå ut och visa att ni finns och att ni är fler. Gör det inte bara för era mammors, systrars, flickvänner och tjejkompisars skull, utan gör det också för er egen skull.

/ Linnéa och Moa.