en heroisk historia från bondeland

Jag jobbar på en bondgård där det finns nittio mjölkkor, några tjurar som brukar vilda och bazza varandra i rumpan och trettio får som nyss lammat en hel drös med lammungar ( gissa vem som är far till alla barnen! Ett jättelitet bebislamm som ”inte gör någon skada, låt honom hållas”. Men ni vet, han bazzade tackorna medan dem låg ner och alla tackor blev preggo. Sensmoral: underskatta inte små män).

I alla fall. Som tidigare nämnt har det ju kommit massor av lammungar nu i bondeland. De är så söta!!! *glittrar med ögonen* Men så en dag hade det fötts en död lammunge. Sådan tragik alltså. Och självklart kan det inte ligga dödfödda lammungar inne hos fåren, så med mina enorma fodrade arbetshandskar grabbade jag den lille döda och hoppade in med den i traktorn för att köra iväg och lägga den på ett säkert ställe.

Väl på det säkra stället stannade jag traktorn och hoppade ut. Pulsade fram i snön med mina bajsiga ladugårdsstövlar och med den döde sladdrigt hängande från min högra hand. Solen glittrade lika vilt i lammungens fostervattensblöta päls som Edwards hud i skogsgläntan. Sedan la jag den döde i en liten grop *snyft* samtidigt som jag i ögonvrån såg hur traktorn rullade bakåt. Så jag vände mig om och log ett SÅ vänligt leende mot Per som hade intagit förarsätet. Trodde jag!! Men inte en enda jävul satt i traktorsatan utan den hade vildat sig lös själv från handbromsen och var målmedvetet på väg mot en vägg. Så jag sprang snabbare än alla på OS och lyckades förhindra en skitstor katastrof. Älskar att känna mig som en hjältinna som förhindrar alla katastrofer!
Slut.